Människor och se hur väl de samspelar ur

Människor i krigDe tre genrerna: lyrik, dramatik och epik är väldigt olika. Så vad har de gemensamt: Achmatovas kärlekslyrik med tydliga liknelser till det forna Sovjet, Brechts tragiska krigsdrama “Mor Courage” som springer ur Aristoteles tankegångar och Hosseinis episka roman “Tusen strålande solar” som bottnar i ett starkt och med tiden växande epos? Jo, alla faller ändå in i skönlitteraturens traditionsenliga fålla. Dessa verk har även något annat gemensamt. De har präglats av krig i olika utsträckning och det är just därför de är så intressanta. Jag har i denna uppsats tänkt analysera de övergripande teman i dessa verk och se hur väl de samspelar ur ett komparativt perspektiv.Låt oss börja med att jämföra huvudkaraktärerna i de olika verken: Laila, Mor  Courage och Achmatova (eller den karaktär ur vars perspektiv hon skriver). Laila beskrivs enligt Hosseini som vacker, smart och självsäker. “Jag vet att du är liten, men jag vill att du ska förstå det här redan nu, hade han sagt. Du är väldigt, väldigt begåvad. Det är sant, du är verkligen det. Du kan bli vad du vill, Laila. Det vet jag. Och jag vet också att när kriget är slut så kommer Afghanistan att behöva sina kvinnor lika mycket som sina män, eller kanske ännu mer. För ett samhälle kan inte komma någon vart så länge kvinnorna är outbildade. Det är omöjligt” (16.94-95). Att Laila skulle växa upp i krigets Afghanistan under denna tid, när landet hade det som tuffast var det ingen som visste. Detta visste inte heller Achmatova eller Mor Courage som i högsta grad påverkades av kriget. Ändå visade de sig starka. De hade modet att hålla fast vid sina åsikter även om det högre etablissemanget tyckte annorlunda. Achmatova belyser även detta i sin dikt “Petrograd”: “Inlåsta i en förvildad stad. Har vi för alltid glömt. Stäpperna, sjöarna, städerna och himlens rodnad i vårt stora land.” I och med att Sovjet under denna tid var hårt kontrollerat av ryska staten kände sig många människor censurerade av regeringen. De fick varken uttrycka sig som de ville eller göra vad de ville. Detta gestaltar Achmatova tydligt i sina dikter.Om vi fortsätter med att titta på de olika verkens budskap kan vi se ett tydligt antimilitaristiskt budskap. Detta är genomgående i samtliga verk men tar sig uttryck i olika former. Hosseini belyser detta på följande sätt: “Där har ni vårt lands historia i ett nötskal, mina unga vänner, sa chauffören och askade genom rutan. Makedonier. Sasanider. Araber. Mongoler. Nu sovjeter. Men vi är som fästningsmurarna där uppe. Vi är illa medfarna, inte särskilt vackra att se på, men vi står fortfarande upprätt.” Gissningsvis har Afghanistan fått utstå tillräckligt med krigslystna diktatorer genom åren och det har belastat landet. Men det har även gett sina medborgare en starkare motståndskraft mot dessa ledare ocBrecht är inne på samma spår. Han visar tydligt vad Mor Courage tycker om kriget: “Han är bara ett barn. Ni skickar honom till slaktbänken åt mig, jag känner er nog. Ni får fem gulden för honom.” Här gestaltas hur kriget för henne bara är affärer och att hon till varje pris värdesätter sina barns säkerhet. Mor Courage är inget helgon men hon förtjänar fortfarande bättre än vad hon får.Om vi jämför miljöbeskrivningarna kan vi se både skillnader och likheter. Hosseini utgår från sin födelseplats Kabul, Achmatova från från det forna Sovjetunionen och Brecht tar avstamp i händelsernas mitt under trettioåriga kriget. Hosseini tar oss igenom Kabuls områden. Från arbetarklassområdet Deh-Mazang där Rasheed bor till Chicken Street där Mariam ser moderna afghanska kvinnor “med frihet hon avundas.” Detta citat är ett tydligt exempel på Kabuls klasskillnader. Brecht visar oss istället ett krig mellan katoliker och protestanter som grundar sig i Luthers protestantiska reform ca 100 år tidigare. Detta krig kom att kallas det trettioåriga kriget. Mor Courage börjar här i Sverige i en provins som heter Dalecarlia, år 1624. Sedan fortsätter krigsdramat i bland annat Polen och framförallt Tyskland. Samtidigt som Brecht skriver detta dramat, cirka år 1939. Så tar det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (Nazis) över makten i Tyskland. Brecht tar detta beaktning och flyr till Sverige där han lever i exil. Om vi slutligen tar språket i de olika verken skiljer det sig även där. I “Tusen strålande solar” väljer författaren Hosseinis ett enkelt språkbruk men ändå med poetiska inslag. Han använder sig även av afghanska vilket ger boken än mer trovärdighet. Achmatova använder sig istället av ett något djupare språkbruk med stark verklighetsförankring. I Achmatovas dikter märker man inte av någon censur. Det är som att censuren från det ryska skräckväldet är som bortblåst.  Brecht i sin tur använder ett väldigt speciellt språk. Han väver in musik och ljudeffekter för att ge sin publik extra effekt. Författaren Brecht väver även in symboler. Symboler som vävs in i dramat och får någon slags roll för handlingen. Vi har till exempel trummorna som spelas. Ett annat exempel är Mor Courage vagn. En vagn som alla olika karaktärer: Eilif, Schweizerkas, Kattrin, Kocken och Mor Courage själv måste bära på.Som en följd av dessa verk har vi idag fått en ökad förståelse för krig. En förståelse att krig inte är något positivt. Att krig inte är något som gynnar världens demokratin vare sig kortsiktigt eller långsiktigt. Vi har också fått lära oss att uppskatta yttrandefriheten och våran rätt till allas lika värde. Under dessa tidsepoker vi har fått läsa om fanns det ingenting av detta. Dessa epoker var istället präglade av folkförtryck och censur. Detta förekommer än idag i världen men är inte alls lika utbrett. Det är just på grund utav såna här böcker vi människor i världen kan få en global bild av världen. En bild som inte förvrängts i olika medier utan sker helt objektivt. Något som visar på vilken skillnad det är ute i världen och att vi måste arbeta tillsammans för att nå detta mål. Om folk bara tänkte på sig själva kommer vi aldrig skapa den utopi så många kämpar för.Källförteckning:Achamatova, Anna: “Dikter” (år okänt)Brecht, Bertolt:  “Mor Courage” (1941)Kahled, Hosseini: “Tusen strålande solar” (2007)